tisdag 21 oktober 2014

Friskis

Jag håller i cirkelfys på friskis och svettis. En del av mig känner fortfarande att jag måste förklara mig när jag berättar detta. Att nej, det är inte tantgympa jag håller i. Men nu så är det ju så att jag gillar friskis. Det är avlsappnat, det finns något för alla (nästan) och jag har träffat så härliga människor genom det.

Bäst är nog ändå att hålla mitt måndagspass. Det är ca 20 motionärer där varje gång varav ca 10 st är stammisar.
De är så fina. De kämpar så jefla bra och energin jag känner när jag går därifrån är fantastisk.

Så jo. Jag får väl identifiera mig med den klämkäcka ledaren, för det gör mig glad att vara henne

måndag 20 oktober 2014

LIte uppdatering

Jag har dragit på mig ett löparknä. Det är min egen diagnos men är ganska säker på att den är rätt. Har haft lite känning under hösten men inte brytt mig så mycket. Satte spiken i kistan med ett rejält långpass för två veckor sedan.

Var väldigt peppad inför OMM nästa helg men det blir inget. (det är ju rätt konstigt att jag är peppad inför OMM med tanke på hur BAMM kändes. Det var ju för jefligt. Men det gav också mersmak. Något är ju fel med mig)

Min teammate ska nu springa med en kollega istället. Jag ska hitta något mysigt BoB, läsa bäcker, gå promenad och dricka öl tänkte jag. Känns ju också helt ok.

I helgen var det Möhippa för min bästa Johanna. Hon är den person jag har känt längst av mina vänner tror jag. Eller kanske inte längst, men varit närmst under längst period. Just nu har hon två fina barn och en härlig blivande man. Jag lever ju inte riktigt så, men det spelar liksom ingen roll. Även om vi inte hörs varje dag så är hon alltid i mitt hjärta.

Möhippan gick i Grease tema. Med dans, sång och övernattning i hus ute på landet. Det var väldigt kul/mysigt även om det inte var så röjigt. Men det roliga med möhippor är ju att man har tid att umgås. Jag hoppas hon var nöjd.
Jag var en av de som fixade så jag spenderade inte alls så mycket tid med henne som jag önskat, men jag planerar att ta igen det, med nån egen lite fruhippa. (Ja Johanna, jag vet att du kanske läser)


Det var mina senaste veckor. Förutom ett fantstsikt bröllop, riktigt roliga nya kollegor, kul övningar och lite annat kalas. Men vem orkar läsa om mitt liv egentligen.

Dagens träning blir Kettlebells och så ska jag hålla i cirkelpass. Löv it!


Stulen lista (tack Smia)

Hittade en lista på min coola vän Mias blogg. Den är lite sådär klämkäckt självhjälpig men varför inte. Kanske även ska fylla i en med lite mindre prettosvar


Jag kan ganska snart titulera mig PT

Jag vill springa. Jag vill bli frisk från mitt löparknä och kunna springa i höstskogen.

Jag borde bli bättre på att inte inte boka upp mig så mycket. Mer oplanerade kvällar/helger för att få mer plats för mig själv, mina vänner och familj

Jag skulle behöva ha lite bättre karaktär när det gäller mat. Sunda perioder följs av perioder där jag inte bryr mig alls. En mer jämn balans skulle vara fint

Jag gillar mitt liv just nu. Proppfullt med händelser, mål och personer jag blir glad av.

Jag älskar att sitta med kaffekoppen på stentrappan på landet och läsa tidningen. Vill alltid ha sommar på västkusten

Jag måste bli bättre på att inte skjuta upp saker som är snabbt ordnat, men som jag bara inte ids.

Jag behöver tvätta bilen och tvätta fönster. Men det känns för tråkigt

Jag får lite ont i magen av allt som sker i världen just nu.

Jag har inte fått till mitt hem som jag önskar. Skyller fortfarande på att jag är nyinflyttad sådär ett år efter inflytt.

Jag kan inte släppa tanken på att ett vanligt maraton nästa år känns rätt lockande

Jag borde inte ta bilen så ofta till jobbet som jag gjort senaste månaden. Cykeln står i källaren och längtar ut.

Jag vill inte att någon i min närhet ska dö. Får panik när jag tänker på det.

Jag älskar inte att mörkret är här för att stanna några månader.

Jag måste inte ta på mig ansvaret för att andra ska må bra/ha roligt.

Jag behöver inte bestämma mig för vad jag vill i mitt liv. Det blir ändå aldrig sm man tänkt sig. Ska fokusera på mindre mål och där jag är just nu.

fredag 19 september 2014

Blånaglar

Jag gör just nu något jag velat (viljat? Vad är rätt?) göra länge. Jag läser till PT. Och det är riktigt bra. Jag går min utbildning via The Academy. Vet inte varför jag valde det men det var nog det företag som hade bäst datum för mig. Inte svårare än så.
Men oj vad nöjd jag är. De föreläsare vi har haft hittils är så proffsiga och kompetenta. Inte en fråga har besvarats med "jag vet inte, jag återkommer"
Jag lyckas sitta och lyssna hela dagar i sträck. Inte riktigt min grej annars.
Så till jul är jag klar om allt går som det ska, och det brukar det ju göra.

I övrigt och på grund av den här utbildningen så är livet helfigur bokat just nu. Mycket på jobbet och mycket i privatlivet. Jag älskar det men känner att allt går väldigt fort just nu. Ibland vill jag liksom vrida ner volymen lite och njuta av att livet är precis son jag visualiserat att det ska vara just nu. 
Nä allt är inte full lycka, men när har man det. Men livet är ändå som mitt 22 åriga jag såg mig själv. Det blir alltid som man tänkt sig helt enkelt. Jag kanske såg mig som lite yngre när jag skulle leva såhär. Men vad gör det, egentligen.

Nedan är en bild på mina fötter. Ett tydligt tecken på att tiden är knapp. (Avskavt nagellack.... Stylist) men också på att sommaren har varit fantastisk
Blånagel 1; tappade en ölflaska på tån när det skulle styras upp en efterfest med bad på smögen
Blånagel 2; ställa upp en mc på centralstödet, klädd i sandaler, och missbedömde var man har fötterna.



Hur är er höst?


tisdag 16 september 2014

Det flygande huvudet

Ja du kroppen, är det så att det äntligen börjar lossna lite?
Ända sedan i mitten av Juni har min kropp inte gillat att springa eller träna alls. Tung och trött till och med orkeslös.
BAMM gick ju, men det var knappt. Men efter det har det varit tungt igen. Fram tills i förrgår.
Planen var backintervaller. Jag var riktigt förvånad över att stegen dig på uppvärmningen kändes lätta. Jag tänkte nästan ändra min plan och springa långt istället. Det var sånt där flyt.
 Jag vet att Martina Haag beskrev känslan sm man bara är ett svävnade huvud som är ute och flyger. Kroppen är lätt och ta en dit man vill. Det är ju den  känslan man eftersträvar varje gång man tränar. (hon har också sagt att ibland får man tänka att man är en traktor, det är bara att tugga på även om det känns tungt. Funkar också)

Det blev back intervaller ändå. Och även om jag nästan ville kräkas så kände jag mig starkare i dem än på länge.



lördag 30 augusti 2014

15 min om dagen. Haha (eller?)

Jag är ute i de värmländska skogarna på övning. Träningen har ju gått sådär ända sen i somras. Och som jag redan skrivit så är jag anmäld till ännu ett bergslopp.
Dumt. Men kul.

Jag blev hetsad att vara med i tävlingen 15 min med paolo. Så vi är ett lag som är med och kör.
15 min om dagen. Hur jobbigt kan det vara? Jefligt jobbigt visade det sig. Om man är lite tjurskallig så går det alldeles utmärkt att hetsa sig själv väldigt trött på dessa minuter.
Lägger in dem i slutet av löppass på ca 30 min och plötsligt har man tränat nästan en timme.
 Ligger ju inte direkt i topp på placeringarna, men snart är jag hemma från skogen och då börjar mina långpass och cykling till jobbet. Då kommer jag klättra!

onsdag 27 augusti 2014

10 år

Så då kan jag tala om vad som har hänt på 10 år; (för er som inte är trogna läsare så var jag på reunion med vissa av dem jag pluggade med för 10 år sedan)
En jefla massa och ändå inget. Som en av gästerna formulerade det " Det är så skönt med en fest där man inte behöver gå och vara sådär trevlig hela tiden."

Det mest påtagliga  var att det sprang runt en massa barn som tydligen hade producerats. Stora barn.
("Är ni verkligen säkre på det här? Vi är ju så unga." Tänkte jag för mig själv i ren o skär försvarsanda. Det var dock väldigt befriande hur vissa faktiskt uttryckte att fast de aldrig någonsin ångrade sina barn så kändes ett liv utan inte heller som en så dum ide. Tack. Det är så skönt att någon faktiskt säger det. Att jag bara hört det från män kanske bör analyseras. Men nej.)

Det dök också fram fotoalbum. Jag som inte kan se någon direkt skillnad på oss. Hahahahaha (jag var mig iofs ganska lik. Lite snyggare nu kanske)

Men mycket har inte hänt, vi känner fortfarande varandra, vi skrattar ihop och det var en väldigt fin kväll. Jag hoppas att vi kanske bara väntar 5 år tills vi ses  nästa gång.

Jag var lite sådär trött bakis på söndagen. vaknade för tidigt men la mig i soffan och såg en skräckfilm. Sicken grej. Jag är lite för rädd av mig för att se skräckfilmer. Bodde själv i ett stort hus i skogen, då vågade jag knappt se på nåt. Men skräckfilmsfrukost är ju lösningen. Sen har man bara en ljus, lugn snäll söndag framför sig.
Genialt.